less inspiration

Det är större sannolikhet att du träffar mig här: http://www.resdagboken.se/m/amandagrant, än någon annanstans de kommande fem månaderna! Tjingeling!

jobbat åtta till åtta. alldeles för trött för att orka berätta. men det kommer. det finns gott om tid att delge er med mina planer. om två månader reser jag till indien (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)

berättar mer senare. sova. nu.

Ikväll ser jag den här:




Den svenska singer songwriter-scenen har under flera år dominerats av yngre kvinnor. Artister som Miss Li, Frida Hyvönen och Marit Bergman har med sina personliga texter och unika tilltal vunnit folkets hjärtan. Allt som är ditt är en hyllning till dessa artister.

Föreställningen kretsar kring en ung kvinna. Hon är varken barn eller vuxen, flicka eller kvinna. Hon är precis mitt emellan. Att säga farväl till barndomen och hälsa det nya livet välkommet är ångestladdat och underbart på samma gång. I sin dagbok antecknar hon alla de tankar som virvlar runt i henne. I föreställningen blir hennes dagbok levande och på scenen möter vi en magisk parallellvärd med musik, bild och dans.

Allt som är ditt är en överraskande och teatral konsert där teaterns skådespelare och musiker framför oväntade tolkningar av älskade artister som Miss Li, Marit Bergman, Frida Hyvönen, Maia Hirasawa, Säkert!, Hello Saferide, Jenny Wilson, Anna Ternheim och El Perro del Mar. Hämtad från Stadsteaterns hemsida.

Fruktansvärt rök- pch spritsug.
Snart åtta månader utan.

Jag vill skriva långa inlägg baserade på sorgsna låttexter om svärta, förlorad kärlek och ensamhet. Sedan tittar jag på mig själv utifrån och bestämmer mig för att skratta lite. Jag behöver ju inte gotta in mig, marinera mig i, det verkligt dystra. Som man brukar säga: du behöver ju inte göra saken värre. Och det är väl sant. Låt oss istället fokusera på det som varit bra under dagen även om det bara är det lilla. Jag kan ju lika gärna bli en feel good-blogg när jag ändå håller på...

Övningskörde med pappi. Andra timmen i mitt liv bakom ratten. Jag skrattade, fick panikhandsvett och stressfjärilar i magen. Kände att dagen fyllde viss funktion. Och att jag är lite närmre mitt mål. Funderar stark på att öppna svarttaxibolag. På så sätt kan jag äntligen tjäna pengar på att jag är den nyktra en fredagkväll. Något att fundera och bygga vidare på. Det kanske ska bli mitt nya projekt?

I övrigt börjar träningen i morgon. Efter två veckors svacka är jag nog tillbaka. Jag känner energin.
Det kliar i fingrarna.

Skrivaren är sönder här hemma. Inte det ultimata när man är på jobbjakt. Nya cvn att omarbeta och skriva ut. Därför utnyttjar jag min pappa. Jag skriver, bifogar mitt cv och mailar honom på jobbet, han skriver ut och kommer hem med en ny bunt till mig. För någon dag sedan kom jag på att ett foto på mitt fagra ansikte saknades. Pappa ringde upp och påminde mig. "Du kan väl använda kameran och bifoga ett foto till mig?" Efter en halv evighet med smink, tandborstning och hela köret (jajaja, bullshit att man är snyggast naturlig) och oändligt många bilder tagna skickade jag iväg två. (Då hade jag dessutom redigerat lite färg och ljussättning.) Jag skrev i mailet att han fick bestämma vilket av dem två det skulle bli. Några minuter senare ringde han tillbaka. "Alltså du. Inte för att vara sån, men dom här gör dig inte rättvis. Du är mycket snyggare i verkligheten. Jag tar bort dom. Du behöver inget foto."

Ärlighet varar längst.

Såg filmen Seven Pounds för ett bra tag sedan, men scenerna med maneterna släpper inte taget om mig. Han, Will Smith, har ihjäl sju människor inklusive sin fru, och bestämmer sig för att gottgöra eländet. Jag tror du måste se hela filmen för att förstå vad jag menar. Om inte - titta på länkarna under och börja med den första.

http://www.youtube.com/watch?v=kh3iNhyxSsI
http://www.youtube.com/watch?v=IbPuTwo1bxs&feature=related

Det mänskliga behovet att få ta hand om, att känna sig behövd och älskad. Husdjuret är det ultimata gosedjuret.
Jag längtar efter en hund. Blundar och ser mig själv med en fransk bulldog.
I mitt kommande vuxenliv. Ska bara växa upp lite först. Resa lite. Sen skaffa vovve.

Bekännelse två. Jag är rädd för katter. På riktigt.
Har sprungit ut från polares lägenheter på grund av deras älskade familjemedlemmar.
Inte vågat gå genom korridoren bort till toaletten för att det legat en katt utanför dörren...

Bekännelse nummer tre. Min förkärlek till kaniner. Har växt upp med minst en liten len klump i famnen.
Min första hette Bunny. Han var grå och bodde utomhus. Sedan dess har vi haft ett flertal.
Nu har vi Nini.
Hon är en lejonkanin,
som älskar banan och pussar mig på händerna när vi sitter i soffan tillsammans på kvällarna.

Har 70% choklad utsmetad över fingrar och tangentbord. Funderar på att duscha. Kan inte bestämma mig om det är en dålig eller bra dag idag. Det känns i alla fall som en måndag. Jag tänker ofta på Mia Skäringer när jag skriver blogginlägg. Hon berör med varje mening, fast den bara handlar om bajsblöjor och brusten kärlek. Ordens kraft är mäktig. Om den används rätt.

Jag borde ta tag i mitt liv. Jag vet. Någon skriver på facebook att hon ska tröstträna. Tröstträna. Tröstäta heter det väl ändå? Får måndagsångest fast det är tisdag och bokar in två träningspass tills i morgon. Sen skickar jag iväg mitt cv till fem olika företag. Dricker en kopp te. Tillåter mig själv att njuta med lite för mycket choklad. Sen får jag ångest. Men så bestämmer jag att ångesten är värre än något annat. Därför klappar jag mig själv på axeln och nöjer mig med dagens prestationer. I morgon har jag helt enkelt ny kraft.

innan jag läst hennes böcker, skådat hennes konst och fått ta del utav hennes vardag i bloggform hade jag en helt annan uppfattning. hon var en blåst bimbo med stora silikonpattar. men visst är det tur att man får ändra sig? carolina gynning har kommit att bli en av mina största förebilder. http://gynning.net/

vaknade sju. utmattad
åt en macka. drog täcket över huvudet. somnade om. vaknade vid elva och mötte upp med en vän för en simtur.
i bassäng så klart. åt thaimat. lämnade in en bok på biblioteket.
lyssnade på P3 på hemvägen.
sitter i den mest insjunka och bekväma fåtöljen.
dricker en egenmixad smoothie. bjuder brorsan på en.
och söker jobb - med lite mer motivation än tidigare.
för nu har jag två mål. att fortsätta tatuera mitt ben. och ta körkortet, för att sedan kunna söka jobben jag vill ha.
och för det krävs pengar. och för pengar måste jag ha en inkomst. inkomst ett jobb. ja. ni förstår.
tills vidare fortsätter jag samla material och inspireras av tänkbara tatueringsmotiv. en salig blandning.

jag är ledsen
punkt