less inspiration

Men är det inte jävligt irriterande när man skiver en text, som den här, och så publiceras den inte. Bättre sent än aldrig, här kommer den. Från igår den 30/5 vid 15.00-tiden:

Det är inte sommar här, men det gör ingenting. Jag trivs bra en regnig söndag som den här. Visst hade det suttit fint med sommarregn, eller snarare lukten av den, men annars spelar det mig igen större roll. Snarare tvärtom. Tankarna lättar tillsammans med varje droppe regn som faller ner på marken och jag har en bra anledning att sitta inne en hel dag.

Förr var jag den typiska sommarmänniskan, som kunde börja gråta ifall solen inte sken ett visst antal timmar om dagen vid den här årstiden, men något har förändrats. Det enda jag önskar mig i regniga tider som de här är ett alldeles eget krypin att mysa i. Att kunna bjuda in vänner på eftermiddagsfika, lyssna på musik liggandes på mjuka filtar på golvet, röka i gummistövlar och paraply på balkongen, sitta uppe hela natten och prata om livet, dricka öl - samtidigt som regnet leker utanför.

Om jag någon gång får tummen ur röven att skaffa körkort ska jag allra först investera i en sån här bil.
Annars skiter jag i det. Var är vitsen att ta körkort när jag inte har min drömbil i sikte.
Jag vill köra rundor i en liten bubbla, inget annat!

VARNING FÖR IRONI

Jag vill också ligga i sängen och röka (ohyes, jag vet att det luktar röv av att röka inomhus, eller av att röka över huvudtaget, men det är självaste känslan jag syftar på). Ja, fast vad är det där för känsla egentligen? Den som alla rökare talar om? Frihetskänslan, eller?

Äh, jag vill nog mest röka i min säng för att det blåser storm där ute. Och för att jag skulle kunnat kombinera två schyssta saker i en. Fast egentligen är det ju inte alls en dum idé när jag tänker efter; jag menar, då kan jag ju ligga i bädden medan jag väntar på döden i form av kol, lungcancer eller varför inte lite trupcancer?

Moby – Natural Blues
Moby – Rushing
Moby – Alone
Moby – Inside
Moby – In My Heart

They are dazzling and the perfection are unparalleled.
I get butterflies in my stomach just of the idea to hold a bouquet of peonies in my hands.
I am certainly an idiot, but who cares?

Det snurrar i mitt huvud. De senaste dagarna har jag fått insikt om så mycket - vad som är viktigt, det man borde skita i och allt däremellan. Ändå känns väldigt många saker mycket jobbigare än vanligt. Jag går runt med konstant illamående utan att egentligen veta varför. Det känns märkligt att må så illa att det känns i hela ansiktet. Förutom det känner jag mig enormt stressad och min enda fungerande lösning är sömn (i varje fall för stunden). Igår vaknade jag 14.00, åt frukost, gick å la mig igen och vaknade först 17.00. Då hade jag sovit tolv timmar - men var fortfarande lika trött. Jobbade från 17.45-01.45 och åkte sedan hem och la mig. Nu, tio timmar senare, är jag återigen vaken men det enda jag känner för är att sova. Jag är en stor religionsinlämning sen, har ett föredrag i morgon, som jag inte ens börjat på, och sisådär tre ton andra saker kvar i skolan. Jag tror jag går och lägger mig igen.

I natt drömde jag att jag och min bror skulle rädda världen. Vi hade under långa perioder tränat på vår rymdfärd, när min bror helt plötsligt förvandlades till en alien. Min nya uppgift blev att hålla honom gömd fram till resan. Han fick absolut inte bli upptäckt, för då hade allt vi kämpat för under de senaste åren gått förlorat. 
Jag vaknade av att jag skrek - en officer hittade honom på herrarnas toalett.

Det är samma sak varje gång mojjan åker iväg en helg; den annars hälsosamma maten byts ut mot pizza och cola, och jag överlever helgen på bananer och lite godis. Vårt kylskåp är ekande tomt. Det gör att min middag den här aftonen består av ris och konserverad tonfisk - vilket påminner mig om när jag tågluffade i somras.
Då bestod måltiderna av torrt bröd, bananer, ris, stormköks-soppor och tonfisk. Ja, varför inte?

Vem är det som bestämmer att man måste en massa saker? Vad som måste göras, vilka sociala regler som ska följas och hur livet ska levas? Gör vad du vill, så länge du inte skadar någon i din omgivning. Sätt dig på tåget och åk dit du vill för en gångs skull, säg till henne att du är kär, säg upp dig och dra på äventyr - gör helt enkelt det som känns bäst för dig, lyssna på magkänslan och stunta i vad dina föräldrar, din chef eller någon annan idiot säger. Just do your thing!

Det är snor överallt - i min näsa, på min kudde, i hjärnan och i min onda hals. Mitt huvud bultar, maten växer i min mun och på toppen av isberget har MTV´s Teen Mothers gått på rullande band - hela dagen. Fuck my life.

Dagen var okej. Kvällen kommer bli ett helvete. Jag drar täcket över huvudet ett tag...

Huvudorsaken till varför jag inte tänker skaffa barn:


Note-to-self
Amanda, du är i helvete inte, och kommer förmodligen aldrig bli, redo för dig själv i miniformat. Sorry!

Medan mina tankar simmar i en pool, hänger i parken med en öl i handen, dansar i en rökfylld källarlokal och åker på galna äventyr, så sitter jag här hemma i soffan och skriver skolarbeten.

I dag kom jag på den briljanta idén att köpa koffeintabletter, eftersom jag verkligen borde bli klar med ett arbete i natt. Kan någon förklara mig varför jag efter två tabletter fortfarande är så in i helvetes trött?! Dags för ett intag till och sedan ner till köket och brygga kaffe. Jag SKA klara av att skriva ikväll/natt. Det är inget snack om saken! För övrigt är bilderna ovan tagna i badrummet, som fick agera staffli. Utmärkt.

Efter några få timmar borta från das dator är jag tillbaka, nu hemma hos min bästa vän och älskade farmor. Vad skulle jag tagit vägen om hon inte fanns? Usch, det låter jag bli att tänka på just nu! Efter att ha provat alla famors nyinköpta klädesplagg, ätit urgod mat och snackat skit i några timmar sitter vi nu och myser i soffan. Snart ska jag visa farmor hur man lägger in en profilbild på fejjan. Min granny är, utan att skryta, den coolaste farmor man kan tänka sig.

Ett två tre, klara färdiga gå - full koncentration på de sista skolarbetena. Ett litet tag i alla fall.

Skulle jag träffat den här bruden på stan hade jag förmodligen kastat mig på henne och aldrig släppt taget.
Hon är så in i bombens snygg!

Visst är det märkligt hur saker och ting ändras, bara över en dag. Jag hittade en blogg mer urtjusiga bilder. Från noll inspriation steg den till hundra, bara med hjälp av några bilder. Jag fick ett oerhört sug på att fylla dagarna med galna upplevelser, för att inte missa en endaste sekund av livet.

Det är så uppenbart - att jag inte kan vara kvar här mer.
Jag behöver ge mig av till något annat, mitt alldeles egna krypin och mina rutiner.