less inspiration

om natten
i en stad utan
lampor
ger hjärtat
ett skenande
försprång
ut i oändligheten
till ingenting

ingenting av någonting
är bättre än allting

allting
av någonting
är bättre än ingenting

vinter och kyla i all ära, men ingenting kan slå känslan av att öppna dörren ut till det här:

jag håller hjärtat i min hand
hon är så liten och bristfällig
i behov av närhet
kroppslig konstakt
så jag kramar åt
håller hårt
och hon sipprar
igenom mina fingrar
ner på golvet
och jag har tappat
min allra vackraste vän

för vi är allt
på en och samma gång
ett förlorat foster
på ditt badrumsgolv
varm choklad
med vispad grädde
på en filt
i vinterkylan
rädda magfjärilar
på sin livs resa
och i en förlorad stad
vandrar ett livs levande
lik
i för trånga skor

det här är till dig
du som redan läst min blogg idag/natt
den 12 december
och sedan gjort det ytterligare fem gånger
under loppet av mindre än en timme
just for you baby

om jag
lägger
min bara rygg
i snön
och vecklar ut
mina ögonlocken mot skyn
flådd och besegrad
utan murar
sköldar
skydd
kan vi mötas då?
om jag
erkänner
mina svagheter
skiter i att vara
stark
för rädslan
är så tröttsamt
smärtsam
kan vi ställa oss
sida mot sida då
utan skyddskläder
pansar
och vassa
vapen

ett erkännande
att ingenting vilja
inte mer än att
dra på vattenkokaren
krypa ner i raggsockorna
och dricka grönt te
ur glas
inte kopp
för koppen kan omöjligt
rymma
alla känslor
sårbarhet
vilsenhet
styrka
nedstämdhet
förväntan
misstro
jag känner dem allihop
var å en av dem
har hälsat på
sårbarheten har jag delat säng med
nedstämdheten och jag har
vaggat våra kroppar i takt
styrkan kommer inte lika ofta på besök
men när hon är här
då jävlar är det livat
vi skrattar tills tårarna faller
och spelar spel långt in på natten
och när gryningen anländer
då bäddar hon ner mig
i duntäcket
pussar mig på pannan
och sen somnar jag
utan en endaste mardröm
i sikte