slå hårdare för jag ligger redan ner
lite till
ställ mig lite längre in
mot väggen
och krossa mig
med ditt verbala övertag
och jag ber dig
tala om för mig
vad den verkliga verkligheten
är
för jag kan inte se den
och jo
jag vill visst förändras
och jag försöker
försöker visst
förstå
men din korrekthet
är onåbar
och du korar mig till
dagens looser
usel=mycket dålig, värdelös, eländig, bedrövlig, uschlig, uslig, bristfällig, undermålig, klandervärd, förkastlig, miserabel, erbarmlig, ynklig, arm, kass, skral, sketen; tarvlig, gemen, lumpen, nedrig , slem
av att vara
helt jävla
värdelös
är det absolut
värsta
jag vet
för ingenting
absolut ingenting
kan hejda
tsunamin
av
ofullständighet
som fylller ens inre
och jag kan inte tygla
tårarna som
rinner
i breda floder
ner för kinderna
kippar efter andan
utan chans till luft
och där står jag
mitt på golvet
med huvud mellan benen
och kan inte ens ta
ett
endaste
andetag
själen och själens sjukdomar
kan vi inte låta bli
att söndertrasa varandra
och han passar inte in
in i hennes verklighet
och hon
och hennes själsliga
känslosamhet
får inte rum
i hans
redan
trånga
vindsvåning
vi tar sönder varandra
men förstörs
utan den andra
det är ett hopplöst fall
redan dömt att misslyckas
men under skalen
är de båda nakna
och
till och med ett snöoväder
kan smälta
för två själars
blottade samspelthet
minskar smärtan i slitna leder
du får inte bryta ihop riktigt än
vänta till efter tionyheterna
& vädret,
tills huset sover
och grannen snarkar
först då får du lov att
hulka dig
sparka med all kraft in i gipsväggen
kväva skriket i dunkudden
hålla hårt om knäna
när du vaggar dig till sömns
i fosterställning.
sleepless
stressförminskande
förslag
är att sova bort skiten.
Vad tycks om det här dagsschemat:
vakna 06.30
frukost 06.54
dusch/pådressning/tandborstning etc. 07.00-07.20
lämna hemmet 07.24
hoppa på bussen 07.36
däcka
hoppa av bussen 08.01
tåg 08.10
däcka
ankomst 08.52
föreläsning 09.15-12.57
tåg mot ängelholm 12.38
däcka i lund 13.00
vakna i helsingborg 13.32
buss hem 13.45
hemma 14.15
äta/läsa/glo tv etc. 14.17-17.00
däcka 17.01-19.43
äta 19.50
däcka 22.10
vakna 09.00
16.08
i någon form av stressprotest
mot min egen inre oro
slutsats:
stressnivån ökar i form av
ett nytt stundande problem:
viktuppgång
jag ser världen om och om igen
självaste livet
i sin helhet
och på mikronivå
hela vardagen ryms
i en burk
i min ficka
fylld med
ett töcken av kletig osanning
inte ens de spetsigaste
stay-upsen
eller
den rosettprydda bhn
kan rädda situationen
från att falla
rakt ner
i burken av genomskådligt glas
instabilitet
mammas
urtvättade och håliga
pyjamaströja,
mina slitnaste
långkalsonger
&
farmors
jeansskjorta
entrar
jag
helsingborgs
stadsbibliotek.
utomstående insides
sargad kropp
på enmansshow
mörbultad av
verklighetens
bristfälliga fasad
skådar
otäckt nära
bakom tonade
glasögon
tårars
regn
fläskläpp
över läppen
och min näsa
(och det här är inget poetiskt dravel. det här är på riktigt)
jag blev precis slagen
av någon jag inte känner
för att han var full och sugen på bråk
och jag råkade stå väntandes på bussen hem
03.35
sanningen och framåt
när jag blev vegeterian
jag var elva år
och gick på min första diet
- inget smör på mackan och endast sallad till middag
jag fyllde fjorton och blev av med oskulden
han var många år äldre och tyckte jag var fet
då tyckte jag det också
min bästa kompis dog
jag dränkte min spädda tonårskropp med sprit
en riktig fjortis med 80% stråromsgrogg
asfalten smekte mitt ansikte dränkt av tårar
januari månad och jag kunde inte känna kylan
någon annans granne frågade om allt var okej?
jag hatade alkohol
men jag hatade mig själv mer
och jag blev femton år
och kär
på riktigt
jag växte ihop med någon annan
och växte ifrån mig själv
jag fick anorexi
jag vägrade vara med på simlektionerna
jag gick ut mitt första gymnasieår
vi gjorde slut på skolavslutningen
jag grät
söp
grät
knullade runt
grät
söp
knarkade
tvåan kom och gick
och jag hade mens eller ont i halsen
på varje simlektion
jag avskydde min kropp
men döljde det med alkohol
jag började trean och lyckades med charm slippa simlektionerna
-
jag
femton kilo mer än då
i dag
i simhallen
på rygg
och med ett leende på läpparna
framåt
process
mest för att skydda mig
för att kunna sippra ut en privat tanke
men utan att avslöja mig fullständigt
jag skriver, publicerar och känner mig inte alls nöjd
mina tankemonster
som från första början fick mig att skriva
slutar inte röra runt i mitt inre
så slog det mig att jag kanske behöver skriva ut hela sanningen
i miniformat
som någon form av dikt
men utan krusiduller
så det gjorde jag
nu ligger den i utkast
och där ligger den säkert
för tanken om publicering måste gro
ett litet tag till
terapi
sin välbehövda
vila
den fulla källan
av destruktivitet
är funnen
dags för arbetet
att tömma
och fylla på med något nytt
men först
en kort sekund i harmoni
att bygga vidare på
Utkast: Nov. 16, 2010
Anna Von Hausswolff – Pills
Marilyn Manson – Coma White
Trentemøller – Miss You
Tingsek – I Stand Here Still - Moosemos Remix
Teddybears Sthlm – Little Red Rooster vs The Robodog
Quadron – Jeans
Mumford & Sons – White Blank Page
Mumford & Sons – Awake My Soul
Mumford & Sons – After The Storm
Laura Marling – Devil's Spoke / Sneh Ko Marg
Eels – Railroad Man - Live At Town Hall
Eels – Bus Stop Boxer - Live At Town Hall
uppfläkt
jag försöker förklara med ord
utan resultat
skriver
raderar
skriver
raderar
raderar
raderar
ytan tar överhand
ljuset belyser inte längre det dolda
först när lampan släcks och musiken flödar
tillåts odjuren härja
fritt i rummet
på insidan
en barnförbjuden berättelse
berättad av barnets ord
tar vid
fyller den tomma bokens sidor
till bredden
i marginalen
och ut i oändligheten
gryningen förvandlar
bokens pärmar till en mussla
sätter lås utan tillhörande nyckel på
- när jag helst av allt ville visa upp dess innehåll.
älskade monster
en våning upp
i finrummet
jag har aldrig satt min fot
på det vitpolerade porslinsgolvet
inte ett endaste dammkorn
inte ett enda fingeravtryck
ingen känsla
två trappor ner
i källaren
vågar inte öppna ögonen
kisar
hör rösterna
känner händerna
fem år i ett trångt utrymme
med stängd dörr
öppnas
och tillåts infiltrera
mitt innersta
igen
rumble in the jungle
en fånge
fångad bland tigrar
i en förrvirrad tid
måndagar i djungeln
gör mer skada än nytta
kommer hem med fler
mer djupgående sår
lejonhonan skyddar sin unge
hanen äter sådana som jag
fan
rädd för drömmarna som anfaller om natten
tankeställerskan
det kanske du som är torr och tråkig?
svärta
karamellen
på din tunga
ditt
ansiktsuttryck avslöjar
besk smak
grimacherande
sörjer du ilskan
du aldrig får utlopp för
en karamell fastbränd
med karlssons klister
skapar halsbränna,
ilningar i höger hörntand
och en yta
med syfte att
främja enlighet
och avvärja
den varma intimiteten
02.31
på ett oslipat trägolv
andas han stötvis
rakt in i hennes själ
och med omsorg rullar han
randiga strumpor till en boll
och kastar dem
ner i avgrunden
frågetecken
vaknar 05.36
fullt påklädd
med utsmetat smink
vad fan hände?
teddy
jag är fjorton år
och tillber dig på mina bara knän
i går lönnmördade jag min nalle
han satt sådär oskyldigt på golvet
och jag smög upp bakom honom
för att sekunden senare skära halsen av honom
blodet sprutade
jag skar upp hans mjuka mage
som jag många gånger gråtit på
tröstat mig med
nu låg han utspridd
i en blodig gegga
Utkast: Nov. 10, 2010
hans ludna svans slingrar sig kring mina fingrar
som en trygghetsmantel
ondskan förvandlar han till ett mjukt bomullstyg
som han sedan stryker på min bara hud
tills jag slumrar till och svamlande rabblar
ramsan jag lärde mig som barn:
gud som haver barnen kärt
se till mig som liten är
vart jag än i världen vänder
står min lycka i guds händer
lyckan kommer lyckan går
du förblir vår fader vår
amen
Jag är inte ensam, men ibland är det ensamt
När jag nämnde att jag har en hemlighet, något som jag inte ens kan berätta under vapenhot, sade du att det är naturligt. Du sa att nog alla människor har en sådan hemlighet. En som man aldrig någonsin nämner för någon. Men jag vet inte om jag håller med dig. Jag vet ärligt talat inte om det är vidare bra att ha en sån hemlighet. För det finns en sak som skrämmer mig; ensamheten. Och hur kommer vi människor närmre varandra om det i slutändan finns något som aldrig nämns? Vad är vitsen med att gräva djupt i varandras inre om det ändå är något annat som ligger närmst - något som greppat sig fast och suger åt sig all den näring jag hade kunnat bota ensamheten med.
Jag vill inte bära runt på den här jävla hemligheten men samtidigt vill jag inte skrika ut den för sakens skull (vilket visserligen kan diskuteras med tanke på att jag väljer att ens publicera den här). Av någon sjuk anledning vill jag att min hemlighet ska leda till något. Inte sympati. Inte tyck-synd-om-mig-tramset. Inget sådant.
På samma gång som jag vill att hela världen ska veta min hemlighet kan jag också skämmas över den. Min hemlighet är inte stor för någon mer än mig själv. Att min hemlighet inte är någon hemlighet, men att min hemlighet ändå format mig till den jag är i skrivande stund. Att min hemlighet är en stor äcklig klump som jag bär på. Och rädslan över att någon skulle säga till mig att jag borde släppa taget om min hemlighet. Att jag borde gå vidare. Den rädslan är större än ensamheten. Min hemlighet har skapat ensamhet, men är på samma gång min enda närhet. Den ligger mig närmst in på djupet. Vad hade jag varit utan den?
Kommentar: den här texten kan tänkas bli publicerad rakt upp i min röv. Eller som min mamma föredrar: rumpa.
urval ur dagens ge-mig-inspiration-till-skitessän-jag-skriver-lista
Refused – Liberation Frequency
Kaki King – You Don't Have To Be Afraid
XX – Night Time
XX – Shelter
Telepopmusik – Smile
Cajun Dance Party – The Hill, The View & The Lights
Okkervil River – Stand Ins, One
Okkervil River – Stand Ins, Two
Okkervil River – Stand Ins, Three
Esbjörn Svensson Trio – Goldwrap
Eddie Vedder – Long Nights
Quadron – Pressure - Andi Müller Dubby Remix
modernitet destruktivitet mongoliditet panikitet
jag vrålskrattar dig rakt i ansiktet
utan mening
med någonting
vi tumlar runt i intet
ingen innerbörd
mötet vi bokade in
inbokad spontanitet
ingenting i något
är mer än en nolla på söndermalm
vi är ingenting med någonting
(ursäkta, jag har inte knarkat)
klagosång
kan inte forma
tanken
till ord
dit jag vill
det är knäpptyst
och pappret förblir tomt
mörkrets frågetecken
är det då inte bättre att du förstår utan att veta?
tills vi kändes röda
ligger på rygg
tittar upp i taket
jag ser dig där
blundar
det är tomt
utan mig själv
närmst
en annan sorts kärlek
intrasslade fingrar
hungrande munnar
nyfikna blickar
tilltrasslande själar
permanent
den gräver sig runt i jakten på näring
jag vill riva
klösa ut den
utan effekt
för hjälplösheten har flyttat in
packat upp
och lagt fötterna på soffbordet
i tatueringsmappen:
på riktigt
kläderna har blivit ett berg på golvet
och på sängen ligger en tom resväska
i morgon hoppar jag på bussen
till en nätt men trygg famn
för dit jag ska krävs ingen mask
dit jag ska får tårar gråtas
och skrattet bubbla
det krävs inte varma vindar och strålande solar
så länge man har en värmande kropp nära
skavfötter om natten
jag är tillbaka på torsdag
