INDIEN
Det är större sannolikhet att du träffar mig här: http://www.resdagboken.se/m/amandagrant, än någon annanstans de kommande fem månaderna! Tjingeling!
http://www.thathipsterporn.org/
styrkans tårar
patti smith står för kvällens underhållning. underbara patti smith. hon har förtrollat mig många gånger. både med sina tankar och musikalitet. så även ikvälll. hennes musikaliska toner sätter stämningen på mitt humör. känslosam. känslomänniska. jag har tidigare nämnt mia skäringer, rekommenderat henne för er i tidigare inlägg. hon kallar sig känslomänniska och hur andra människor nedvärderat den delen av henne. hon har säkerligen fått höra samma sak som jag: ska du gråta nu igen? va? jävla gråtande. tårar löser ingenting.
jag har gråtit många tårar. högljuda tårar. tysta tårar. men jag gråter inte lika ofta nu som tidigare. men inte på grund av oförstående människors kommentarer, utan för att jag inte behöver gråta lika mycket nu som innan. men visst. jag gråter nog mer än medelmänniskan. skillnaden är väl att jag slutet ta de oförstående orden som något negativt. istället tittar jag personen djupt i ögonen och svarar: ja. jag ska gråta nu. och jag ska gråta tills det tar slut. tills hjärtat har torkat och tanken har lugnat sig. jävla gråtande. tårar löser allt.
att finna och förlora på samma gång
fönsterplats på gul buss
tittar snett framåt
han och hon bredvid varandra
på samma säte men på varsitt håll
för när han vaknar till en ny dag bredvid en främling på andra sidan sängen
när glimten grånade och värmen frös
den vetskapen bildar tyngd på bröstkorgen
en tryckande smärta
hjärtesorg
tittar snett framåt
försöker se samhörigheten
ett endaste uns av ömhet
men bara blickande bitterhet i förvrängda miner
när tvåsamheten blev ensamheten
Dyngkåt och hur helig som helst
Natten i går var förfärlig. Jag låg och funderade på om jag hade stängt av kaffebryggaren hemma eller inte. Så 02,35 fick jag gå upp datorn och googla på påslagen kaffebryggare + bränder plötsligt sittter jag mitt i svata natten och läser Alex Schulmans blogg, om när han glömde kaffebryggaren på och hans tjej blev vansinnig. Jag måste skratta. Jag är fan inte klok. På morgonen ringer jag runt och tillslut hittar jag en människa som kan ta sig in hemma och kolla. Den var av. http://blogg.yourlife.nu/avig-maria/
http://svtplay.se/v/2529324/dyngkat_och_hur_helig_som_helst/se_mia_skaringers_succeshow?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2529324/sb,p165329,1,f,-1
för veckans bästa dag är söndagen
medan halva bekantskapskretsen rullar sig i gårdagens fylleångest och den andra halvan alltid reserverar den här dagen med ordet "plugga" eller "ärenden" i sin kalender låter jag alltid söndagen vara. numer.
men kanske har du sparat ångesten, fyllt ångestfacket för att på söndagen tillåta utsläppet? inte konstigt att människor mår dåligt på måndagar. söndagens urladdning kan ta flera dagar att reparera. sedan blir det onsdag och lillördag. inte konstigt att människor behöver lördag på en onsdag. utmattade hjärnor tillåts vila med alkohol i kroppen. trycka undan det jobbiga. för sedan är det ju bara en dag kvar till fredag. vodka i blodet. promille i hjärtat. och så blir det söndag och huvudvärk igen.
jag har gjort både och. på söndagar alltså. pluggat med fylleångest. fyllepluggat. men mest haft fylleångest. minst pluggat. och ännu mindre uträttat något som helst ärende på en söndag. söndagsångest fram till onsdag. fram till att jag inte orkade ha någon söndagsångest alls. lillördag på en tisdag. ibland redan på en måndag. för du förstår, i slutändan blir ångesten bara värre. för ångesten har den egenskapen - först tror man att den går att ignorera ända tills den har växt sig till en sjukdom. tills man slutligen har feberångest, hostar och snorar ångest. ett rum fyllt av ångest är syrefattigt och luktar fruktansvärt illa. det kan jag lova dig. och vet du vad ångesten livnär sig på? sprit. bland annat. på människans sårbarhet under fyllan. och människans ännu större sårbarhet på en söndag.
söndag. sårbarhetens dag. om man nu kan kategorisera känslor till specifika dagar. och jag bestämde mig för att sluta där. innan veckans alla dagar hann bli en ständig söndagsångest. numera försöker jag spara de svartklibbigaste utav känslor till veckans sista dag. och vet du vad? det har utvecklats till något speciellt. att det inte finns några som helst förväntingar på den dagen och att söndagen har kommit att bli min favoritdag. ett tomt blad i kalendern, öppen för äventyr eller bara en heldag i sängen tillsammans med en bra bok.
Kära dagbok. I dag har jag varit nykter i drygt femton månader.
över en kopp kaffe
i dag fick jag höra om en mor som inte ville krama sina barn, som bad sina båda döttrar att hålla sig undan och "inte klänga". i min kalender, på de där sidorna det finns plats för egna anteckningar har jag sparat en sida avsedd en del av framtiden. en sida för barnuppfostran. och högst upp på den sidan, den viktigaste punkten av dem alla, står det: krama dina barn. ofta. och mycket.
på andra våningen i en lägenhet byggd 1983 får jag min släkthistoria berättad. över en kopp kaffe tillsammans med gårdagens wienerbröd får jag höra om mina ryska rötter. och om telefonen som inte ringer lika ofta som förr och hur tidigare väninnor inte längre kan minnas hennes röst genom luren.
hon sluter ögonen och lyssnar. en hel livstid äldre än mig. ett helt liv bakom sig och jag ett helt framför mig. vi är lika hon och jag. med varsin porslinskopp i handen ger hon mig några bitar av det oändligt stora pussel som jag påbörjat. med äkta välmening berömmer hon min beslutsamhet att resa ensam till indien och min klump i magen lossnar lite. hennes röst är trygg. stärkande. lugnar mig.
i ett kök dränkt av eftermiddagssol talar en dam med sitt barnbarnsbarn. om livet, kärleken och frågar om det får lov att vara en påtår av kaffet?
JA JA JAAAAA!!!
jobbat åtta till åtta. alldeles för trött för att orka berätta. men det kommer. det finns gott om tid att delge er med mina planer. om två månader reser jag till indien (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)
berättar mer senare. sova. nu.
ljusstyrka
det är mycket jag vill framföra. från hjärtat upp till tanken och sedan vidare till armarna. men när fingrarna ska bilda orden fastnar det plötsligt. jag vill att du ska få läsa det jag tänker, för tankarna är stora. men kanske inte riktigt redo än. inte redo att möta scenljuset och publikens eventuella jubel eller kanske burop.
någonstans vill jag ändå att du ska få veta orsaken till fotografierna ovan. min relation till min egen kropp. hur tanken har förändrats. från nästan hatisk till mer accepterande, från äcklad till beundran. från svaghet till styrka. att kroppen bara är en kropp och jag så mycket mer än bara utsidans anblick. och den största vinsten av dem alla - att min kropp är stark. en användbar styrka för att föra mig framåt. till nya bilder. nya tankar.
Befrielse
Ingen väntar på mig. Allting väntar på mig.
Fram i tiden
Vi liksom snubblade på livet självt
power
känns underligt
i dag är en bra dag
som att jag har hela livet framför
mig
fem timmars fysisk aktivitet
och en timme sollapande
idag
bränns i triceps
värmer i hjärtat
biutiful
För att lägga locket på
Det är därför jag inte skriver
Kom på det nyss
Skrivandet är som att riva i öppna sår
eller som att plåstra om
Men aldrig lägger bokstäverna locket på
Så levande som orden får mig att må kan i omgångar vara smärtsamt påtagliga
Göra så ont att jag inte vågar forma nästa ord i meningsföljden
men så vaknar jag och förstår att det är nödvändigt
inte alltid
men ibland
nödvändigt
att riva eller plåstra
lika nödvändigt som det ibland är att lägga locket på
