masquerade
me and randoms
"det är bara hår, det växer ut"
Sensommaren 2008 rakade jag av mig håret, av många olika anledningar - den ena sämre en den andra. Av en olyckshändelse färgade jag håret orange, när det i själva verket skulle ha blivit ljusbrunt. Det hela slutade med att jag rakade av håret ännu en gång och min kära mor fällde ännu fler tårar.
det är knappt jag förstår
nöjd
Riktigt fin måndag: svettigt arbetspass, fina barndomsvänner på middag och en mysig höstkänsla i luften.
lördagsinspiration för min egen skull
who the fuck needs motivation if there is no one to motivate?
Min skrivborsbild är för närvarande den här:
Onanerar i takt till fiolsångsmelodi. Nej, det gör jag inte. Men det lät sådär lagom vulgärt. Sådant som man absolut inte skriver.
By
Drew Jarrett
skriver poesi på köksgolvet
Barnens knän pryds oftare med än utan
Ungdomens hals är en kärlekshistoria
Ansiktets färgskiftningar hos huliganen vittnar om kroppslig aggressivitet
Den tystlåtna frun i huset intill döljer sina med heltäckande foundation
Svarta, lila, blå, gröna, gula
Varje blåmärke har sin egen färg och form
Och sin alldeles egna historia
De möts med medlidsamma blickar, uppmuntrande meningar, en nypa ironi och ett stort mått oro
Förr eller senare bleknar färgen, blickarna blir färre och orden suddas ut
Kvar finns inga synliga spår
Och människan levde lycklig i alla sina dagar?
Men blåmärkena på insidan
Dem där som aldrig utplånades
Som istället gör sig påminda vid möten med nya människor, och som skapar ensamhet och rädsla
Dem som ingen ser
Men som känns desto mer
Hemma i den tomma och mörka lägenheten ligger flickan på köksgolvet
Hennes inre är i regnbågens alla färger
