less inspiration

Det här fotografiet har funnits i min inspirationsmapp sedan några år tillbaka. Jag vet egentligen inte varför mer än att den ger mig en behaglig känsla i magen - flickigt, färgglatt och fint. Så deså!

En vän tipsade om att ägna sig åt saker man tycker om. Därför lägger jag skolan och annat trams åt sidan resterande av den här eftermiddagen. Jag startar min egotid med mango, och nu ska jag skypa med Parisbon och min bästa vän Tobias!

jag vet inte vad som är värst. Att vara tung som en sten, känna varje tanke susa igenom kroppen som en iskall vind, smärtan i varje andetag. Eller att inte känna någonting av det onda, eller rättare sagt - att inte känna någonting alls, som ett vandrande skal. jag vet inte.

Fan. Det blev inte alls en sådan morgon...nu har jag kastat i mig frukosten, tagit gårdagens kläder (för dem låg närmst på golvet) och nästa mission är att springa till bussen. Jippi. I dag drömmer jag mig bort till sand mellan tårna och morgondopp i det blå.

Helgen är snart över. Endast en natt skall överlevas, sedan är det tags för en ny måndag. I morgon hoppas jag att solen lyser in genom fönstret, bort mot min säng så att det blir lättare att resa sig upp från den varma, mjuka och inbjudanden sängen. Det är märkligt att vissa dagar kan vara så svåra att vakna upp till, när man dagen därpå kan hoppa ur bädden. Torsdags var en sådan dag, med långfrukost och ansiktsmask - före skolan!!! Jag hoppas att i morgon också kan bli så.

"Det var en förlamande känsla, som ett enormt hål öppnats i mitt bröst, blottat mina inälvor och lämnat taggiga, oläkta sår som fortsatte bulta och blöda trots att tiden gick. Trots att jag visste att mina lungor fortfarande var intakta kippade jag efter luft, och det snurrade i huvudet som om anträngningarna inte gav något resultat. Jag kurade ihop mig, pressade händerna mot revbenen för att hålla ihop."

Twilight

Anna Ternheim – My Heart Still Beats For You
Anna Ternheim – No, I Don't Remember
Anna Ternheim – Off The Road
Anna Ternheim – Black Sunday Afternoon
Anna Ternheim – Wedding Song - Live
Anna Ternheim – No Subtle Men
Anna Ternheim – Tribute To Linn
Anna Ternheim – Troubled Mind - Naked Version
Anna Ternheim – Bring Down Like I - Naked Version
Anna Ternheim – My Secret - Naked Version

jag tror på magi, och ibland fastnar den på bild - som den ovan.
den trollbinder och jag kan inte släppa bilden eller förklara känslosvallet.
det är som att ett viktigt ögonblick fastnat på bild.

Det känns mindre smärtsamt när Lykkes musik fyller tomrummet och tystnaden som genomborrar mig.
Hon är nattens räddare i min mardröm. Hon är där när man inte kan stötta sig mot bästa vännen eller när smärtan och tårarna helt utan förvarning kastar sig på. Hon är min räddare i nöden.

min kropp värker av alla känslor. det gör ont enda ut i mina fingertoppar, långt in i min mage och jag kan höra mina hjärtslag dunka i tiningarna. 
Lyssna, för jag har ingen lust att förklara. Låten är nog så nära man kan komma mig och min sinnesstämning.

Kommer ni ihåg "balla balla"? Från ingen stans kunde man bli tagen på röven under en period på mellanstadiet, och det ursäktades alltid, eftersom det var en lek. Vad sägs om det nya - "tutta tutta"? Me like, men bara om det är jag som får stå för klämmandet och avgöra vem som får klämma på mina tuttar...

Något utav det bästa jag vet med att resa är när man finner en liten, nästintill obetydlig pryl. När man minst tänkte på hur underbar en resa var, alla fantastiska människor man mötte och hur fin man kände sig - tittar man på objektet och genast minns man och värmen sprider sig från benen, upp genom den fjärilsfyllda magen och de leende läpparna. Att denna pryl sedan visar sig komma väl till användning hemma i regniga Sverige är bara ett plus i kanten. Ett extraordinärt, turkost paraply med volangdetaljer - ett sådant köpte jag i Amerika och i dag kom det, för första gången, väl till användning - och i dag blev jag även av med min fina pryl. Jag glömde prylen på tåget. Och oj, vad jag önskar att ovanstående text hade legat inuti mitt paraply, så att nästa ägare förstod charmen med sin nyfunna skatt.

Ny dag ny livsgnista? Kom underfund med att jag har hur många bilder som helst på män, pojkar, dudes - kärt barn har många namn. Funderar helt enkelt på att skapa en alldeles egen kategori för detta kön, för visst kan dem göra sig bra på bild?

tankarna i min skalle skadar mig psykiskt. jag vet det så väl, men kan ändå inte låta dem vara.
jag fick för mig att träning tog död på tankemonster,
därför var jag alldeles nyss och svettades i träningslokalen, men det blev endast värre.
damn. dra åt helvete jävla skittankar.

I en bil - i usa - ett land jag aldrig föreställde mig att jag skulle längta tillbaka till.

Det är svårt att förklara vad som gör en bild speciell och inspirerande. Hittade nyss en blogg som jag definitivt kommer följa. Nedanför följer några av hennes fotografier. Några alldeles vanliga, och andra ganska rubbade. Det sjuka och ovanliga är härligt att titta på, drömma och fantisera om. Fick en behaglig sommarkänsla av att titta på hennes foton. Kan inte förklara det bättre än så.












http://danalaurengoldstein.blogspot.com/

Jag älskade mina My Little Ponny. När jag upptäckte att min tioåriga syster skulle kasta ut mina dyrbarheter, för några veckor sedan, fick jag ett slaganfall. Jag skrek och grät, räddade mina färgglada hästar ur den svarta sopsäcken och har sedan dess förvarat dem på hemlig plats. Ingen får kasta bort mina barndomsminnen, haha.

Jag har drömt så många hemsketer i natt. P ringde och väckte mig klockan sex - tacka vet jag personlig väckarklocka. För ovanlighetens skull kom jag upp, stoppade in tvätt i maskinen, tömde diskmaskinen och åt en höjdarfrulle - sen tog det stopp. Nattens få timmars sömn blev helt plötsligt verklighet. Jag fryser och kan knappt hålla ögonen öppna. Gonatt.







The dreamers

Det finns inga ord som kan beskriva saknad tillräckligt bra, inga bilder kan framställa smärtan som på bara några sekunder kan dra över en - som ett hårt slag i magen. Ibland känns hon som en sagofigur, hämtad från en sagovärld långt härifrån och att hela hon var en saga jag fick höra innan jag skulle sova om nätterna. På samma gång kan det kännas som det var igår jag fick samtalet att hon drog sitt sista andetag. I år är det fem år sedan och när jag blundar kan jag fortfarande höra hennes röst, se henne dansa i vardagsrummet, spela på pianot och...den där dagen då jag gick in i hennes badrum och såg henne för första gången utan hår på huvudet - det minnet, är som många andra, fastklistrat långt inom mig och det är jag glad för. För jag vill aldrig någonsin glömma dig. Aldrig.

Utan tvekan ändrade Alexandra ,och det hon genomled, mitt sätt att se på livet. Hon har inspirerat mig något enorm både när hon var vid liv och nu  åren efter hennes bortgång har jag förstått att hon fortfarande gör det. Hon är en av mina största inspirationskällor och lär för all framtid att vara det. Jag älskar dig.

När facebook av olika anledningar inte fungerar känns det som om mitt liv går under. Den här aftonen hade jag lovat alldeles för många att publicera förra helgens bravader. Nu gör jag det, men inte på fejjan utan på min nya blogg. Woho! Hade jag lagt upp den på ansiktsboken skulle rubriken på albumet hetat något i stil med: vackra flickor och drägfulla män, eller fulla, vackra flickor på äventyr i vårnatten. Enjoy!

Hannas blogg http://livelovesurf.blogg.se/ är enligt mig en guldklimp i vardagen. Med sina egnas och andras fortografier inspirerar hon mig till att leva i nuet och göra det bästa utav stunden! Nedanför är en bild från hennes blogg, och fast det i grund och botten nog inte äf Hanna själv som agerat fotograf, spelar det ingen roll när bilderna bokstavligt talat talar till mig och skapar fjärilar i min mage. Ni lär helt klart få se mer av hannas fotografier och annat smått å gott här, om inte Hanna misstycker förstås!

Jaha. Vad ska det här vara bra för? Jag vet egentligen inte riktigt, mer än att jag har en mapp fylld med bilder - och varje gång jag hittar en inspirerande bild lägger jag in den där. När dagen känns mörk och molnen många kan något så simpelt som ett fotografi lysa upp tillvaron. Titta, lyssna, läs och njut!