älskade monster

en våning upp
i finrummet
jag har aldrig satt min fot
på det vitpolerade porslinsgolvet
inte ett endaste dammkorn
inte ett enda fingeravtryck
ingen känsla

två trappor ner
i källaren
vågar inte öppna ögonen
kisar
hör rösterna
känner händerna

fem år i ett trångt utrymme
med stängd dörr
öppnas
och tillåts infiltrera
mitt innersta

igen


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0