på riktigt

jag minns inte när håret tvättades senast
kläderna har blivit ett berg på golvet
och på sängen ligger en tom resväska

i morgon hoppar jag på bussen
till en nätt men trygg famn
för dit jag ska krävs ingen mask
dit jag ska får tårar gråtas
och skrattet bubbla

det krävs inte varma vindar och strålande solar
så länge man har en värmande kropp nära
skavfötter om natten

jag är tillbaka på torsdag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0