att finna och förlora på samma gång

 

fönsterplats på gul buss
tittar snett framåt
han och hon bredvid varandra
på samma säte men på varsitt håll

för när han vaknar till en ny dag bredvid en främling på andra sidan sängen
när glimten grånade och värmen frös
den vetskapen bildar tyngd på bröstkorgen
en tryckande smärta
hjärtesorg

tittar snett framåt
försöker se samhörigheten
ett endaste uns av ömhet
men bara blickande bitterhet i förvrängda miner


när tvåsamheten blev ensamheten


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0