less inspiration

jag förstår knappt vad som händer längre. tiden går så fruktansvärt snabbt, så snabbt att jag inte hänger med. om mindre än två veckor tar min gymnasietid slut. om mindre än två veckor är jag arbetslös. om mindre än två veckor kan jag göra precis vad jag vill, men vad ska jag göra? Ibland känns det nästan som att hela livet varit en nedräkning - nedräkning från högstadiet till gymnasiet, från den ena festen till den andra, till balen, till studenten. vad ska jag sen börja räkna på? livet i sig? fan. jag har nog ångest. precis som alla andra. fast jag gillar den nog lite. ångesten över att inte veta hur det kommer bli, vad som ska komma näst, var jag ska jobba, hur jag ska bo osv.