tack

innan jag somnar.
jag förstår lite mer för varje dag som går.
att jag inte ensam skapat mig problemen.
att det faktiskt inte alls är enbart jag som är problemet.
och fast det gör förskräckligt ont att göra upptäckten,
är det på samma gång en ren befrielse.
att jag inte är ensam här.
att det finns människor runt omkring mig
som lyfter
och sprider värme hos mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0