Skriv en kort text på temat ”plats”. Det kan vara en plats av särskild betydelse. Tänk på att "plats" är ett begrepp som täcker många olika företeelser. Texten ska vara ca 4000 tkn lång, vara satt i Times New Roman 14 p och med 1,5 radavstånd.
Hon är tio år. En okänd militant rörde vid henne. Hon tycker inte om krig. Den andra mannen hotade med pistol. Hennes favoritsak är skolan. En tredje man stönade medan hon grät. När hon blir stor vill hon gifta sig, skaffa barn och flytta till Europa. Den fjärde mannen använde kniv och skrattade när hon skrek.
Hennes namn är Francine och hon bor i den Demokratiska republiken Kongo. I ett land där människor utsätter andra människor för mardrömmar. Eller snarare sådant som inte ens platsar i den värsta utav drömmar. Francine bor i en mardröm, med krig som vardag och våld som huvudingrediens.
Kongo har en mörk och deprimerande historia, som än i dag fortlöper och beklagligtvis inte tycks bli annorlunda. Det började med kolonialisering, etniska stridigheter, flyktingläger och misslyckade fredsförsök. Sedan har det fortsatt med rebellgrupper, inbördeskrig och rekrytering av barnsoldater. Och våldtäkter. Delarna hade ensamma varit tillräckligt hemska för att få mig som utomstående att reagera, men faktorerna bildar tillsammans en plats jag aldrig någonsin hade velat leva på.
Kongo-konflikten är dels en strid gällande ekonomisk vinst, dels en kamp mellan regering och rebellgrupper, men mest är det ett krig mot kvinnor med våldtäck som vapen. Tidsskriften VI listade i januari 2009, med ironisk underton, en rad olika sätt för en kvinna att undvika att bli våldtagen i krig:
”Inte vara på fel sida i kriget. (Vilken sida som nu är ”rätt” under ett krig?) Inte tillhöra en man, eller en familj, eller en folkgrupp, eller en nation som ska straffas. Absolut inte vara ung och vacker. Men det kan räcka med att ha bröst och vagina, eller något annat håll som kan användas för penetration.”
Grupper av män, bland annat inom det militära, våldtar och vanställer en försvarslös kvinnas kön. Konsekvensen blir att hon inte längre kan skaffa barn, familjer splittras och byar upplöses. På det sättet kommer krigsherrarna åt naturrikedomarna som finns i det området, såsom diamanter, guld och palmolja. Men det räcker inte.
Det tycks inte vara nog med att männen får det dem vill ha och att kvinnan lämnas i ett traumatiskt tillstånd. Frätande syra, kokhett gummi och vassa föremål i det kvinnliga könsorganet är vanliga metoder männen använder. Allt för att vidareutveckla den fysiska smärtan och förlänga helvetet till livstid. Under tiden tvingas barn och partner se på medan deras mamma och älskade fru tvingas genomlida hemskheterna.
Meningen med övergreppet är att så ett frö av skräck hos den hjälplösa och hennes nära och kära. Rädslan över att när som helt bli anfallen igen gror inom samhället och det håller människorna paralyserade, likt rädda kaninungar.
Jag tycker att något utav det värsta är att barnen i krigets Kongo inte längre har en fristad att leka kurragömma i. Det annars varma och trygga hemmet infiltreras av sådan ondska som gör att barnen vaknar gråtandes på natten, på en plats som borde vara deras bästa.
Francine, hennes mamma, deras granne, grannens döttrar, någons farmor, en treåring, en pensionär - ett barn, en flicka, en kvinna. I våldets händer. I knipa. Det handlar inte om ett eller ett dussin övergrepp. Inte ens tusentals räcker. Hundratusentals övergrepp. På hundratusentals platser. På hundratusentals kvinnor.
Militanten slänger iväg en färdiganvänd flicka. Han går hem för att omfamna en kärleksfull fru och deras två små barn. Flickan blir kvar på platsen. Hennes kön är vandaliserat. Hon är tio år och heter Francine. Tidigare visste hon inte, men nu hatar hon när en man och en kvinna älskar.
Kan man säga att någonting är äckligt bra? För det är enda orden jag kan få fram. Det är en förskönad bild av verkligheten som vi besitter och när det kommer texter som dessa... Som bara raserar den bilden med ord av oacceptabel sanning, då är vi inte så spydiga längre
