Saknad
Jag står vid sedan av
Du, i mitten av vardagsrumsgolvet,
dansandes.
Blå strumpor på dammigt ekgolv
en följsam själ i takt med pianomelodi
vit bomullsklännning mot len hud.
Sensommarsolens strålar fångas upp
av takkronan högt i tak,
som en discokula på lågstadiedisco.
Peruken kliar under kal hjässa
mörka ringar under grågröna ögon
lilaskiftande märken på armar och ben
Men du är vacker
Du är fri
Kommentarer
Postat av: nikki
Så jävla fint. Både vad du skrivit, och hur du skrivit det. Jisses.
Trackback
