less inspiration

jag har tänkt på det där med tanter väntandes på busshållsplatser
hur små dem ser ut i höstblåsten
hur ynkligt liten en tant kan vara med mössan nerdragen över öronen och
med seniga, nästan blåskiftande, händer innanför ett par skinnhandskar
och hur glad tanten tycks bli när jag ställer mig bredvid henne leendes
inte bara en tant utan tanterna i plural
när hon sedan börjar samtala med mig
om all världens onödigheter
det kalla vädret
de nyinköpta vinterkängorna
och bussens ständiga försening
- då förstår jag ensamheten i att vara en tant, på väg i blåsten, väntandes på bussen