barndom
det är längesen vi sågs nu. inte fysiskt, eftersom det är en omöjlighet, men andligt.
jag minns när jag fortfarande kunde se dig i en filmkaraktär, eller när jag fick
för mig att du kom gåendes på gatan. ingen av gångerna var det du.
det är hemskt att erkänna att jag ibland inte alls saknar dig. för att tiden går.
allting bleknar. jag kan inte komma ihåg din röst lika klockrent som tidigare.
ändå kan jag vakna kallsvettig om natten och tro att du är tillbaka.
att vi dansar bredvid varandra igen. att jag hör dig sjunga i badrummet.
badar nakna i havet en tidig sommarmorgon. solar på segelbåten.
att jag kan slå ditt hemnummer för att berätta en hemlighet.
Kommentarer
Trackback
