spetstrosor i en främlings främmande bostad

naiv och godtrogen litade jag på dig.
fastän min mamma alltid påmint mig om att enbart tro på mig själv
förlitade jag hela mitt jag och lät dig placera min själ i dina händer.
det var något utav det värsta jag någonsin gjort.
nu får jag känna konsekvenserna
och dem gör så förbaskat ont. ända in i själen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0