känslovrak

ett erkännande
att ingenting vilja
inte mer än att
dra på vattenkokaren
krypa ner i raggsockorna
och dricka grönt te
ur glas
inte kopp
för koppen kan omöjligt
rymma
alla känslor
sårbarhet
vilsenhet
styrka
nedstämdhet
förväntan
misstro
jag känner dem allihop
var å en av dem
har hälsat på
sårbarheten har jag delat säng med
nedstämdheten och jag har
vaggat våra kroppar i takt
styrkan kommer inte lika ofta på besök
men när hon är här
då jävlar är det livat
vi skrattar tills tårarna faller
och spelar spel långt in på natten
och när gryningen anländer
då bäddar hon ner mig
i duntäcket
pussar mig på pannan
och sen somnar jag
utan en endaste mardröm
i sikte

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0